Livet på landet - Pannkaksladans blogg

2016 > 06

De senaste veckorna har vi lagt mycket tid på get-terapi.
Doris är ju som bekant livrädd för våra nya värmländska lamm Alice och Flisan. I hennes ögon ett par rejäla mördarfår. Får som man definitivt ska hålla sig så långt borta som möjligt ifrån.
Det ställer ju till det något då min plan var att Alice och Flisan skulle gå med de andra fåren i hagen. Samma hage som våra getter Doris, Mika och Mimmi också bor i.
En stor fin hage med gott om plats för alla.
Dock inte mördarfår.
Doris drabbades av panik direkt hon såg dem och jagade upp Mimmi så till den milda grad att de hysteriska rev hela staketet och bräkande sprang till husse en kilometer bort.
Sedan dess har vi haft dem separerade. Varje dag har vi dock gått en promenad, Doris och Mimmi och jag och hälsat på de andra. Vår getterapistund.
Mimmi har mest intresserat iakttagit de läskiga lammen. Trygg tillsammans med mig. Nyfiken. Doris däremot har stått tryckt intill mina ben, med raggen rest och skakande i hela kroppen. Om lammen närmat sig har hon backat och gömt sig bakom mig.
Så har vi hållit på länge nu.
Så idag bestämde jag mig för att nu var det dags. Det fick bära eller brista.
Tog med mig Mimmi och Doris till fårhagen men till deras stora förvåning gick jag in – in till mördarfåren.!!
Mimmi följde efter och jag tror att det mest var överraskningen och ren chock som gjorde att även Doris följde med in.
Jag gick in och satte mig vid getternas klätterställning. Doris hade jag förstås i hasorna. De värmländska mördarlammen Alice och Flisan som är väldigt sociala ville ju umgås och prata med mig. Doris trodde inte det var sant. Först satte hon i knäet på mig och skakade, sedan när lammen kom närmare hoppade hon och gömde sig bakom mig – och där blev hon stående storögt stirrande. Avvaktande och klart skeptisk och kollade misstroget på mig som kliade dem under hakan!!
Det som nog fick henne att tänka om var när bästisen Mika kom fram till lammen och med en huvudviftning fick de farliga bestarna att flytta på sig
Samma Mika som Doris kan klå upp med båda hornen bakbundna om det skulle behövas.
Någonstans där vände det och jag började känna att vår terapi var på väg att lyckas.
Och en dryg timme senare kunde jag lämna hagen med hela gänget tillsammans igen! Härligt!
 
 
Läs hela inlägget »
Min man Bengt är väldigt tålmodig och otroligt snäll.
När vi träffades för snart 30 år sedan var han allergisk mot varenda pälsdjur som fanns. Men han fick ju välja, ville han ha mig så följde det ju med ett antal katter, hundar, hästar på köpet. Han var klok och valde mig och mina fyrbenta, något håriga följeslagare. Visst gick det åt lite astmamedicin och visst var det en del snörvlande och ögonkli genom åren, men idag umgås han utan problem med såväl hästar, alpackor och åsnor. Dock ibland kanske liiite tidigare om morgonen och liiite mer än vad han hade tänkt sig.
 Alla som lever ett liv med djur, vet att livet är extra oförutsägbart, färgrikt och spännande.
(Oförutsägbart får jag nog maken att hålla med om, men färgrikt och spännande tror jag går bort i hans värld. Gissar mer på att han skulle muttra ord som ”tidsödande och dyrt”, men jag väljer att inte höra detta. )
Problemen denna dag började när jag kom ned i hagen till vår vackra quarterhingst Diesel. Istället för att som vanligt komma rusande mot mig, stod han kvar långt borta i hagen. Jag anade oråd och när jag kom närmre såg jag att han stod på tre ben. Han hade på något märkligt vis lyckats ha sönder sin sko, få den att vrida sig en massa grader åt helt fel håll och på så vis göra det omöjligt för honom att gå utan att det gjorde väldigt, väldigt ont.
Klockan var 05.30 och konstigt nog svarade inte min hovslagare. Inte heller mina hovslagarkunniga vänner. Så det fick bli Bengt helt enkelt.
Han hade i allafall hunnit ur sängen. Men någon hovslagare är han inte, men Bengt är inte den som är den. För att citera en beundrande dottern som 3-åring.  ”Pappa han kan allt. Tapetsera, vissla och bajsa på en och samma gång”.  
Denna gång räckte det  dock med lite snickarkunskaper.  
Tålmodig man och tålmodig häst. En timme senare var skon loss. Bengt ganska mör och blodig om händerna. Diesel oskadd men lite ömfotad. Maken frågar snällt om det är ok om han äter frukost nu.
Det var det ju.
Men när jag kommer till hönsen har nästa problem uppstått. Jag tror i alla fall att maken hunnit bre sin första smörgås innan jag kallade igen.
Den här gången var det en kyckling som lyckats hitta ett hål och ta sig förbi nätet och under hönshuset. Jag såg framför mig hur vi skulle behöva ha lyftkran för att rädda den lille dunbollen, men jag borde ju känna Bengt bättre än så. Han använder ett av sina många verktyg bryter upp nätet och räddar den nödställde. Sedan lagar han nätet och förstärker det så inte minsta lilla dvärgkyckling kan ta sig igenom.
Sedan går han in för att fortsätta äta upp sin frukost.
 Den är inte kvar.
Förmodligen uppäten av ett stycke hungrig dalmatiner.
Sa jag att min man är min hjälte!
 
 
 
 
 
 
 
Läs hela inlägget »
De här två små lammen kan se söta ut. Vad ni inte vet ( och vad jag inte visste) är att de egentligen är mördarlamm. Livsfarliga!! Förmodligen fullkomligt galna.
I alla fall är Mimmi, min gammelget, övertygad om detta och hon var så upprörd att hon även lyckades övertyga min annars så coola get Doris och de andra fåren att det handlade om mördarlamm. De rusade runt som galningar i sin hage, studsande och bräkande. Hela gänget.
Förmodligen övertygade Mimmi dem genom att berätta sin version av ”när lammen tystnar” ?
Lammen,  Alice och Flisan, är två 4-månaders värmländska skogsfår som nyligen flyttat hit. Jag hade väl aldrig någonsin kunnat föreställa mig att de skulle leda till ett sådant drama.
Mimmi sprängde staketet och hon och Doris sprang flåsande hela vägen upp till stallet och till husse som säkerligen skulle kunna beskydda dem mot dessa förfärliga lamm. Jag var ju redan svartlistad eftersom det var mitt fel att lammen plötsligen befann sig i deras hage.
Så nu har vi något av ett dödläge. Mimmi och Doris vägrar att närma sig sin ordinarie hage så länge de läskiga lammen är där. Flisan och Alice förstår ingenting. De går runt och bäar lite försynt och försöker få kontakt med de andra fåren som ju redan övertygats av Mimmi om att de är farliga.
Funderar om vi ska ha en gemensam filmkväll och kolla på något som kan mildra den hätska stämningen något.
Förslag?
Läs hela inlägget »

2016 > 06

De senaste veckorna har vi lagt mycket tid på get-terapi.
Doris är ju som bekant livrädd för våra nya värmländska lamm Alice och Flisan. I hennes ögon ett par rejäla mördarfår. Får som man definitivt ska hålla sig så långt borta som möjligt ifrån.
Det ställer ju till det något då min plan var att Alice och Flisan skulle gå med de andra fåren i hagen. Samma hage som våra getter Doris, Mika och Mimmi också bor i.
En stor fin hage med gott om plats för alla.
Dock inte mördarfår.
Doris drabbades av panik direkt hon såg dem och jagade upp Mimmi så till den milda grad att de hysteriska rev hela staketet och bräkande sprang till husse en kilometer bort.
Sedan dess har vi haft dem separerade. Varje dag har vi dock gått en promenad, Doris och Mimmi och jag och hälsat på de andra. Vår getterapistund.
Mimmi har mest intresserat iakttagit de läskiga lammen. Trygg tillsammans med mig. Nyfiken. Doris däremot har stått tryckt intill mina ben, med raggen rest och skakande i hela kroppen. Om lammen närmat sig har hon backat och gömt sig bakom mig.
Så har vi hållit på länge nu.
Så idag bestämde jag mig för att nu var det dags. Det fick bära eller brista.
Tog med mig Mimmi och Doris till fårhagen men till deras stora förvåning gick jag in – in till mördarfåren.!!
Mimmi följde efter och jag tror att det mest var överraskningen och ren chock som gjorde att även Doris följde med in.
Jag gick in och satte mig vid getternas klätterställning. Doris hade jag förstås i hasorna. De värmländska mördarlammen Alice och Flisan som är väldigt sociala ville ju umgås och prata med mig. Doris trodde inte det var sant. Först satte hon i knäet på mig och skakade, sedan när lammen kom närmare hoppade hon och gömde sig bakom mig – och där blev hon stående storögt stirrande. Avvaktande och klart skeptisk och kollade misstroget på mig som kliade dem under hakan!!
Det som nog fick henne att tänka om var när bästisen Mika kom fram till lammen och med en huvudviftning fick de farliga bestarna att flytta på sig
Samma Mika som Doris kan klå upp med båda hornen bakbundna om det skulle behövas.
Någonstans där vände det och jag började känna att vår terapi var på väg att lyckas.
Och en dryg timme senare kunde jag lämna hagen med hela gänget tillsammans igen! Härligt!
 
 
Läs hela inlägget »
Min man Bengt är väldigt tålmodig och otroligt snäll.
När vi träffades för snart 30 år sedan var han allergisk mot varenda pälsdjur som fanns. Men han fick ju välja, ville han ha mig så följde det ju med ett antal katter, hundar, hästar på köpet. Han var klok och valde mig och mina fyrbenta, något håriga följeslagare. Visst gick det åt lite astmamedicin och visst var det en del snörvlande och ögonkli genom åren, men idag umgås han utan problem med såväl hästar, alpackor och åsnor. Dock ibland kanske liiite tidigare om morgonen och liiite mer än vad han hade tänkt sig.
 Alla som lever ett liv med djur, vet att livet är extra oförutsägbart, färgrikt och spännande.
(Oförutsägbart får jag nog maken att hålla med om, men färgrikt och spännande tror jag går bort i hans värld. Gissar mer på att han skulle muttra ord som ”tidsödande och dyrt”, men jag väljer att inte höra detta. )
Problemen denna dag började när jag kom ned i hagen till vår vackra quarterhingst Diesel. Istället för att som vanligt komma rusande mot mig, stod han kvar långt borta i hagen. Jag anade oråd och när jag kom närmre såg jag att han stod på tre ben. Han hade på något märkligt vis lyckats ha sönder sin sko, få den att vrida sig en massa grader åt helt fel håll och på så vis göra det omöjligt för honom att gå utan att det gjorde väldigt, väldigt ont.
Klockan var 05.30 och konstigt nog svarade inte min hovslagare. Inte heller mina hovslagarkunniga vänner. Så det fick bli Bengt helt enkelt.
Han hade i allafall hunnit ur sängen. Men någon hovslagare är han inte, men Bengt är inte den som är den. För att citera en beundrande dottern som 3-åring.  ”Pappa han kan allt. Tapetsera, vissla och bajsa på en och samma gång”.  
Denna gång räckte det  dock med lite snickarkunskaper.  
Tålmodig man och tålmodig häst. En timme senare var skon loss. Bengt ganska mör och blodig om händerna. Diesel oskadd men lite ömfotad. Maken frågar snällt om det är ok om han äter frukost nu.
Det var det ju.
Men när jag kommer till hönsen har nästa problem uppstått. Jag tror i alla fall att maken hunnit bre sin första smörgås innan jag kallade igen.
Den här gången var det en kyckling som lyckats hitta ett hål och ta sig förbi nätet och under hönshuset. Jag såg framför mig hur vi skulle behöva ha lyftkran för att rädda den lille dunbollen, men jag borde ju känna Bengt bättre än så. Han använder ett av sina många verktyg bryter upp nätet och räddar den nödställde. Sedan lagar han nätet och förstärker det så inte minsta lilla dvärgkyckling kan ta sig igenom.
Sedan går han in för att fortsätta äta upp sin frukost.
 Den är inte kvar.
Förmodligen uppäten av ett stycke hungrig dalmatiner.
Sa jag att min man är min hjälte!
 
 
 
 
 
 
 
Läs hela inlägget »
De här två små lammen kan se söta ut. Vad ni inte vet ( och vad jag inte visste) är att de egentligen är mördarlamm. Livsfarliga!! Förmodligen fullkomligt galna.
I alla fall är Mimmi, min gammelget, övertygad om detta och hon var så upprörd att hon även lyckades övertyga min annars så coola get Doris och de andra fåren att det handlade om mördarlamm. De rusade runt som galningar i sin hage, studsande och bräkande. Hela gänget.
Förmodligen övertygade Mimmi dem genom att berätta sin version av ”när lammen tystnar” ?
Lammen,  Alice och Flisan, är två 4-månaders värmländska skogsfår som nyligen flyttat hit. Jag hade väl aldrig någonsin kunnat föreställa mig att de skulle leda till ett sådant drama.
Mimmi sprängde staketet och hon och Doris sprang flåsande hela vägen upp till stallet och till husse som säkerligen skulle kunna beskydda dem mot dessa förfärliga lamm. Jag var ju redan svartlistad eftersom det var mitt fel att lammen plötsligen befann sig i deras hage.
Så nu har vi något av ett dödläge. Mimmi och Doris vägrar att närma sig sin ordinarie hage så länge de läskiga lammen är där. Flisan och Alice förstår ingenting. De går runt och bäar lite försynt och försöker få kontakt med de andra fåren som ju redan övertygats av Mimmi om att de är farliga.
Funderar om vi ska ha en gemensam filmkväll och kolla på något som kan mildra den hätska stämningen något.
Förslag?
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Laila....Lex Laila » Frierier, långväga gäster och pannkakor!:  ”Självklart kommer många från Halmstad..vi släpar med alla vi kan och snackar vit..”

  • Beundrare » Min hjälteman:  ”Finns inte så många som ställer upp som denne man. Håll hårt om honom”

  • Ulrika » Snart öppnar vi!!:  ”HejDenise! Vi har öppet alla veckans dagar och det är faktiskt så enkelt att vi ..”

  • Denise » Snart öppnar vi!!:  ”Hej! Har ni öppet på vardagar under juli månad och i så fall behöver man då boka..”

  • Monica L Tommelstad » Min hjälteman:  ”En sann hjälte :-) eller bara en man som älskar sin fru väldigt mkt <3”

Arkiv

Länkar

Etiketter