Livet på landet - Pannkaksladans blogg

2015 > 12

Vi älskar våra djur, de är familjemedlemmar och större delen av vår vakna tid umgås vi med varandra. Men det finns dagar - då man älskar dem något litelite mindre. Idag var en sådan dag.

Var på ett ”turistmöte” i Höganäs, en intressant och givande träff där vi bland annat diskuterade hur vi ska samarbeta för att marknadsföra Kullabygden och Höganäs.

Viktiga frågor. Det drog dock ut lite på tiden och ja, mina fyrbenta prinsar och prinsessor blev lite otåliga där hemma. Krasst så skiter de i hur Kullabygden ska marknadsföras. Och de kan  klockan och de visste att jag var nästan en timme sen.

Hunden hade i protest plockat bort större delen av all juldekoration från julgranen och lagt dem på vardagsrumsmattan i lite olika skick och fason.

Djuren ute i hagarna, visade även de med all tydlighet att jag var sen. Det var bråttom,

in i stallet och värmen. Åsnorna, Birgitta, Mysan och Dior var allra otåligast, de hade så bråttom att matte, det vill säga jag, inte hann med. Jag tappade taget om mina sura damer som glatt galopperade iväg uppför grusvägen. Såg bara deras slängande långa öron försvinna i mörkret.

Hade det handlat om en häst, hade hästen gått in i stallet och ställt sig för att äta i väntan på att jag skulle komma ikapp. Men så är inte åsnornas hjärnor konstruerade. Trion springer förvisso in genom ena dörren i stallet, men ut på andra sidan. Mycket roligare.

Dottern Amanda som är en bättre långdistanslöpare än mig, tog upp jakten. Jag kom flåsande efter och slängde mig upp på min cykel för att bli lite effektivare. Birgitta, Mysan och Dior sprang ut på parkeringen. Det var minsann superkul, speciellt som både lill-matte och stormatte, smått hysteriskt sprang/cyklade efter ropande och svärande.

Plötsligt bestämmer de sig för att springa hem till stallet igen – och gör samma trick. In genom ena dörren och ut på andra sidan och den här gången försvann de ut till lekparken.  Där traskade de runt bland gungbrädor och lekstugor och såg väldigt nöjda ut.

Vi lyckades till slut fånga in dem, men de var inte alls intresserade av att avsluta det här roliga projektet. De vägrade gå, Amanda fick dra och jag skjuta på.

Till slut stod de där i sin box och tuggade förnöjt i sig sitt hö, som om ingenting hade hänt.

Dotter var dock  aningens irriterad. Hon spände ögonen i mig och röt: - Mamma, nu köper du inte en endaste åsna till. Hör du det!

Jag log lite och såg ut som om jag höll med, men lovade inget. De är ju ändå ganska söta där de står och tittar på oss med oskyldiga, bruna, snälla ögon, våra åsneflickor.

Läs hela inlägget »
Vår gård, Pannkaksladan är också vårt hem. Vi bor i den vackra, gamla fyrlängade gården som är ihopbyggd med ladan. Förr hade vi vår traktor i ladan och förvarade också hö och halm där inne. Idag är det en restaurang, men det gamla asfaltsgolvet är kvar, liksom de breda brädorna inklusive draghålen, finns kvar.

 Det häftiga med vår gården är att den har anor sedan 1782.

Gården byggdes där Outletområdet idag ligger. När fadern i huset avled och gården skulle delas upp på barnen, flyttades två av husen hit Mannen som flyttade hit hette Per Olsson. De två husen som han hade med sig vid skiftet är de äldsta som finns här.

Vi skulle ljuga om vi påstod att det inte märks att gården har nått denna aktningsvärda ålder. Visst blir det väldigt kallt i husen när det blåser från nordost och det knarrar rejält när man går över de stundtals ganska sneda golven. Men det är omöjligt att inte älska det här stället. Det är en ynnest att få bo här och det är omöjligt att inte känna historiens vingslag när man går här om dagarna. Jag har mer än en gång funderat över vad de stora, pampiga ekarna som omger vår gård, har sett och vad de skulle berätta om de kunde tala.

I ett av husen finns en stor, vacker gammal bakugn, ovanpå den finns en liten alkov där luffarna en gång sov. Vi har synliga bjälkar i väggar och tak, en fantastisk gammal örtträdgård och gamla, underbara, speciella spegeldörrar. En av dem har ett litet kikhål, så pigorna skulle se när herrskapet ätit färdigt eller behövde påfyllning av något slag. Vi har en kakelugn. Det är relativt mycket av det gamla som finns kvar och vi gör vårt bästa för att bevara det.
 Just nu håller vi på att lägga vasstak på flera av byggnaderna och det blir så otroligt vackert. Det tar tid, det är inte billigt, men det är en fantastisk känsla att se taket växa fram. Vi vet ju att det var halmtak på gården en gång i tiden och det är roligt att kunna återställa det.
Läs hela inlägget »
Now we are talking. Fiber i vårt gamla bygge. Det skulle de veta de som byggde gården 1782...En lite hisnande tanke.

Fiberinstalleringen betyder dock fri wifi för alla våra gäster i sommar. Det känns bra!
Läs hela inlägget »

2015 > 12

Vi älskar våra djur, de är familjemedlemmar och större delen av vår vakna tid umgås vi med varandra. Men det finns dagar - då man älskar dem något litelite mindre. Idag var en sådan dag.

Var på ett ”turistmöte” i Höganäs, en intressant och givande träff där vi bland annat diskuterade hur vi ska samarbeta för att marknadsföra Kullabygden och Höganäs.

Viktiga frågor. Det drog dock ut lite på tiden och ja, mina fyrbenta prinsar och prinsessor blev lite otåliga där hemma. Krasst så skiter de i hur Kullabygden ska marknadsföras. Och de kan  klockan och de visste att jag var nästan en timme sen.

Hunden hade i protest plockat bort större delen av all juldekoration från julgranen och lagt dem på vardagsrumsmattan i lite olika skick och fason.

Djuren ute i hagarna, visade även de med all tydlighet att jag var sen. Det var bråttom,

in i stallet och värmen. Åsnorna, Birgitta, Mysan och Dior var allra otåligast, de hade så bråttom att matte, det vill säga jag, inte hann med. Jag tappade taget om mina sura damer som glatt galopperade iväg uppför grusvägen. Såg bara deras slängande långa öron försvinna i mörkret.

Hade det handlat om en häst, hade hästen gått in i stallet och ställt sig för att äta i väntan på att jag skulle komma ikapp. Men så är inte åsnornas hjärnor konstruerade. Trion springer förvisso in genom ena dörren i stallet, men ut på andra sidan. Mycket roligare.

Dottern Amanda som är en bättre långdistanslöpare än mig, tog upp jakten. Jag kom flåsande efter och slängde mig upp på min cykel för att bli lite effektivare. Birgitta, Mysan och Dior sprang ut på parkeringen. Det var minsann superkul, speciellt som både lill-matte och stormatte, smått hysteriskt sprang/cyklade efter ropande och svärande.

Plötsligt bestämmer de sig för att springa hem till stallet igen – och gör samma trick. In genom ena dörren och ut på andra sidan och den här gången försvann de ut till lekparken.  Där traskade de runt bland gungbrädor och lekstugor och såg väldigt nöjda ut.

Vi lyckades till slut fånga in dem, men de var inte alls intresserade av att avsluta det här roliga projektet. De vägrade gå, Amanda fick dra och jag skjuta på.

Till slut stod de där i sin box och tuggade förnöjt i sig sitt hö, som om ingenting hade hänt.

Dotter var dock  aningens irriterad. Hon spände ögonen i mig och röt: - Mamma, nu köper du inte en endaste åsna till. Hör du det!

Jag log lite och såg ut som om jag höll med, men lovade inget. De är ju ändå ganska söta där de står och tittar på oss med oskyldiga, bruna, snälla ögon, våra åsneflickor.

Läs hela inlägget »
Vår gård, Pannkaksladan är också vårt hem. Vi bor i den vackra, gamla fyrlängade gården som är ihopbyggd med ladan. Förr hade vi vår traktor i ladan och förvarade också hö och halm där inne. Idag är det en restaurang, men det gamla asfaltsgolvet är kvar, liksom de breda brädorna inklusive draghålen, finns kvar.

 Det häftiga med vår gården är att den har anor sedan 1782.

Gården byggdes där Outletområdet idag ligger. När fadern i huset avled och gården skulle delas upp på barnen, flyttades två av husen hit Mannen som flyttade hit hette Per Olsson. De två husen som han hade med sig vid skiftet är de äldsta som finns här.

Vi skulle ljuga om vi påstod att det inte märks att gården har nått denna aktningsvärda ålder. Visst blir det väldigt kallt i husen när det blåser från nordost och det knarrar rejält när man går över de stundtals ganska sneda golven. Men det är omöjligt att inte älska det här stället. Det är en ynnest att få bo här och det är omöjligt att inte känna historiens vingslag när man går här om dagarna. Jag har mer än en gång funderat över vad de stora, pampiga ekarna som omger vår gård, har sett och vad de skulle berätta om de kunde tala.

I ett av husen finns en stor, vacker gammal bakugn, ovanpå den finns en liten alkov där luffarna en gång sov. Vi har synliga bjälkar i väggar och tak, en fantastisk gammal örtträdgård och gamla, underbara, speciella spegeldörrar. En av dem har ett litet kikhål, så pigorna skulle se när herrskapet ätit färdigt eller behövde påfyllning av något slag. Vi har en kakelugn. Det är relativt mycket av det gamla som finns kvar och vi gör vårt bästa för att bevara det.
 Just nu håller vi på att lägga vasstak på flera av byggnaderna och det blir så otroligt vackert. Det tar tid, det är inte billigt, men det är en fantastisk känsla att se taket växa fram. Vi vet ju att det var halmtak på gården en gång i tiden och det är roligt att kunna återställa det.
Läs hela inlägget »
Now we are talking. Fiber i vårt gamla bygge. Det skulle de veta de som byggde gården 1782...En lite hisnande tanke.

Fiberinstalleringen betyder dock fri wifi för alla våra gäster i sommar. Det känns bra!
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Laila....Lex Laila » Frierier, långväga gäster och pannkakor!:  ”Självklart kommer många från Halmstad..vi släpar med alla vi kan och snackar vit..”

  • Beundrare » Min hjälteman:  ”Finns inte så många som ställer upp som denne man. Håll hårt om honom”

  • Ulrika » Snart öppnar vi!!:  ”HejDenise! Vi har öppet alla veckans dagar och det är faktiskt så enkelt att vi ..”

  • Denise » Snart öppnar vi!!:  ”Hej! Har ni öppet på vardagar under juli månad och i så fall behöver man då boka..”

  • Monica L Tommelstad » Min hjälteman:  ”En sann hjälte :-) eller bara en man som älskar sin fru väldigt mkt <3”

Arkiv

Länkar

Etiketter