Livet på landet - Pannkaksladans blogg

2015

Vi älskar våra djur, de är familjemedlemmar och större delen av vår vakna tid umgås vi med varandra. Men det finns dagar - då man älskar dem något litelite mindre. Idag var en sådan dag.

Var på ett ”turistmöte” i Höganäs, en intressant och givande träff där vi bland annat diskuterade hur vi ska samarbeta för att marknadsföra Kullabygden och Höganäs.

Viktiga frågor. Det drog dock ut lite på tiden och ja, mina fyrbenta prinsar och prinsessor blev lite otåliga där hemma. Krasst så skiter de i hur Kullabygden ska marknadsföras. Och de kan  klockan och de visste att jag var nästan en timme sen.

Hunden hade i protest plockat bort större delen av all juldekoration från julgranen och lagt dem på vardagsrumsmattan i lite olika skick och fason.

Djuren ute i hagarna, visade även de med all tydlighet att jag var sen. Det var bråttom,

in i stallet och värmen. Åsnorna, Birgitta, Mysan och Dior var allra otåligast, de hade så bråttom att matte, det vill säga jag, inte hann med. Jag tappade taget om mina sura damer som glatt galopperade iväg uppför grusvägen. Såg bara deras slängande långa öron försvinna i mörkret.

Hade det handlat om en häst, hade hästen gått in i stallet och ställt sig för att äta i väntan på att jag skulle komma ikapp. Men så är inte åsnornas hjärnor konstruerade. Trion springer förvisso in genom ena dörren i stallet, men ut på andra sidan. Mycket roligare.

Dottern Amanda som är en bättre långdistanslöpare än mig, tog upp jakten. Jag kom flåsande efter och slängde mig upp på min cykel för att bli lite effektivare. Birgitta, Mysan och Dior sprang ut på parkeringen. Det var minsann superkul, speciellt som både lill-matte och stormatte, smått hysteriskt sprang/cyklade efter ropande och svärande.

Plötsligt bestämmer de sig för att springa hem till stallet igen – och gör samma trick. In genom ena dörren och ut på andra sidan och den här gången försvann de ut till lekparken.  Där traskade de runt bland gungbrädor och lekstugor och såg väldigt nöjda ut.

Vi lyckades till slut fånga in dem, men de var inte alls intresserade av att avsluta det här roliga projektet. De vägrade gå, Amanda fick dra och jag skjuta på.

Till slut stod de där i sin box och tuggade förnöjt i sig sitt hö, som om ingenting hade hänt.

Dotter var dock  aningens irriterad. Hon spände ögonen i mig och röt: - Mamma, nu köper du inte en endaste åsna till. Hör du det!

Jag log lite och såg ut som om jag höll med, men lovade inget. De är ju ändå ganska söta där de står och tittar på oss med oskyldiga, bruna, snälla ögon, våra åsneflickor.

Läs hela inlägget »
Vår gård, Pannkaksladan är också vårt hem. Vi bor i den vackra, gamla fyrlängade gården som är ihopbyggd med ladan. Förr hade vi vår traktor i ladan och förvarade också hö och halm där inne. Idag är det en restaurang, men det gamla asfaltsgolvet är kvar, liksom de breda brädorna inklusive draghålen, finns kvar.

 Det häftiga med vår gården är att den har anor sedan 1782.

Gården byggdes där Outletområdet idag ligger. När fadern i huset avled och gården skulle delas upp på barnen, flyttades två av husen hit Mannen som flyttade hit hette Per Olsson. De två husen som han hade med sig vid skiftet är de äldsta som finns här.

Vi skulle ljuga om vi påstod att det inte märks att gården har nått denna aktningsvärda ålder. Visst blir det väldigt kallt i husen när det blåser från nordost och det knarrar rejält när man går över de stundtals ganska sneda golven. Men det är omöjligt att inte älska det här stället. Det är en ynnest att få bo här och det är omöjligt att inte känna historiens vingslag när man går här om dagarna. Jag har mer än en gång funderat över vad de stora, pampiga ekarna som omger vår gård, har sett och vad de skulle berätta om de kunde tala.

I ett av husen finns en stor, vacker gammal bakugn, ovanpå den finns en liten alkov där luffarna en gång sov. Vi har synliga bjälkar i väggar och tak, en fantastisk gammal örtträdgård och gamla, underbara, speciella spegeldörrar. En av dem har ett litet kikhål, så pigorna skulle se när herrskapet ätit färdigt eller behövde påfyllning av något slag. Vi har en kakelugn. Det är relativt mycket av det gamla som finns kvar och vi gör vårt bästa för att bevara det.
 Just nu håller vi på att lägga vasstak på flera av byggnaderna och det blir så otroligt vackert. Det tar tid, det är inte billigt, men det är en fantastisk känsla att se taket växa fram. Vi vet ju att det var halmtak på gården en gång i tiden och det är roligt att kunna återställa det.
Läs hela inlägget »
Now we are talking. Fiber i vårt gamla bygge. Det skulle de veta de som byggde gården 1782...En lite hisnande tanke.

Fiberinstalleringen betyder dock fri wifi för alla våra gäster i sommar. Det känns bra!
Läs hela inlägget »
Det finns dagar, som i alla yrken, som är lite tyngre. Missförstå mig rätt, vi har ett fantastiskt roligt jobb som får träffa så många, glada, positiva människor, som får jobba hemifrån vår älskade gård, som har våra djur omkring oss hela tiden. Jag vet att vi är lyckligt lottade och det finns inte en dag som jag inte går in på restaurangen med glädje. Men, som sagt, som i alla arbeten finns det de där lite mindre bra dagarna när fötterna värker och man är trött, trött.

Det är då jag tar fram vår stora ”gladlåda”. Japp, hör har jag hundratals fina, trevliga, härliga omdömen från våra gäster.  Och det gör så gott i själen att läsa till exempel Anne från Hässleholm som skriver ” allt var helt underbart, helt otroligt att ni hade meny för hundarna” eller Anneli från Hishult som berömmer den fantastiska personalen eller alla som är glada och tackar oss för att vi har både glutenfria och mjölkfria pannkakor.

Det ger ny energi och ny glädje.
Läs hela inlägget »
 

Det blir sällan långtråkigt när man har katt. Igår fick maken bryta sig in i vårt sovrum. Japp, det kan låta lite märkligt, men så var det. På insidan befann sig vår ragdoll-kattunge Katniss, högljutt beklagande sin situation. Instängd. Övergiven. Olycklig. Förmodligen kissnödig och hungrig också. Hade hon haft en mobil hade hon nog ringt kris, katternas rätt i samhället och bett att få en ny husse och matte. Men faktum är att vi var helt oskyldiga. Jo, låt vara att vi av misstag förmodligen stängt dörren och inte sett att Katniss smitit in där.  Katniss har sedan på något märkligt vis lyckats låsa in sig själv. Vi får väl hoppas att det var ett misstag.

Förmodligen har hon hoppat upp mot dörrhandtaget för att komma ut och lyckats komma åt låset. Alternativt att hon gjort det med flit för att få lite fart på oss. Ordentligt inlåst var hon i alla fall. Och jamade gjorde hon.

Så husse fick göra en insats värdig vilken inbrottstjuv som helst. Svärande och muttrande tog han sig in via sovrumsfönstret.  Vi kan väl säga så här, det är tur att Katniss är husses lilla prinsessa.
Läs hela inlägget »

 

 

Mycket naket blir det. Naket, halvsnusikigt och ibland helsnuskigt. Spännande, underhållande, glittrigt och roligt. Idag har vi varit på Cabare´Candy Clubs genrep i Helsingborg.

Man kan kanske undra vad en Pannkakslada gör på en Cabaré?  Förklaringen är enkel. Cabaré Candy Clubs drivande kraft Albin, har också ett annat jobb – som den populära clownen Cito som brukar gästar oss på Pannkaksladan. Vi har liksom adopterat varandra.  Pannkaksladan älskar Albin/Cito och Albin/Cito älskar Pannkaksladan. Våra två kändisgetter Doris och Mika har ju dessutom också medverkat i Cabarén. Man vet aldrig, det kan ju dessutom bli en comeback.

Så självklart kom vi till genrepet och bjöds som vanligt på en fantastisk show.  Så mycket talang på ett och samma ställe. Missa inte.

 

Läs hela inlägget »
Mysan är världens finaste lilla åsna med ett hjärta av guld.  Kanske har ni träffat denna underbara dam när ni har varit här?

Svart med lite gråvita strån runt ögonen, mulen och några grå virvlar i pannan. Lite svankryggig men möter man hennes milda blick tänker man inte på de begynnande ålderstecknen utan ser bara snällheten.

 Jag köpte henne och hennes bästa kompis Birgitta, via en annons på nätet för drygt tre år sedan.

Visste inte att jag behövde åsnor, men när jag hittade annonsen om Birgitta och Mysan fanns det ingen återvändo.

I annonsen kunde man läsa att de var miniåsnor ( det är de inte). Enligt säljaren var Mysan 12 år och Birgitta 8 år. Birgitta var eventuellt dräktig och skulle föla i slutet av juli. I juni monterade vi upp kamerorna i boxen och började vakta Birgitta.  Det blev många sömnlösa nätter. Inget föl kom.  Vi vakade och vakade och blev alltmer hålögda. . I september började vi ge upp hoppet och trodde det bara var luft i magen, men den 21 oktober så föddes hon, vårt lilla underverk. Dior. Liten, lurvig och tuff.  Absolut värd alla vaknätter och all väntan.

Våra fina åsneflickor förgyller verkligen våra dagar på sitt eget vis. Jag kan garantera att ordspråket ”envis som en åsna” inte är påhittat.

 Men så när vår hästtandläkare kom på besök för att undersöka åsnornas tänder, skakade han bara på huvudet när han tittade Mysan i munnen.  – Hon är inte 12 år, snarare 25-30 år! Visst hade jag anat att hon kanske var äldre än 12, men jag hade aldrig trott att hon skulle vara så gammal.

Och jag fick så ont i hjärtat. Vår fina, fina Mysan. Plötsligt blev vår tid tillsammans så mycket kortare. Med lite tur har vi några år till. Hon är ändå pigg och glad och även om tänderna inte är på topp så är hon fin i hullet.

Vi ska ge henne den bästa pensionärstid hon kan tänka sig, för det är hon värd, denna rara, snälla åsnedam.

 

 
Läs hela inlägget »
Etiketter: djur
Japp, jag bloggar fortfarande. Ha! Här har ni en vd som bryter normen, som är lite ”rock´nroll” och skiter i reglerna ( alltså internetreglerna är väl bäst att betona. Jag skulle aldrig gå mot röd gubbe eller så).  Här kommer ett väldigt viktigt inlägg från Pannkaksvärlden.

Personalen anser att detta är jag när jag stressar upp mig i köket..

 Jag måste erkänna att det finns vissa likheter. Den haltar som jag, skriker på obegriplig låtsasryska och ingen bryr sig egentligen, mer än någon som fnissar lite.  

https://www.youtube.com/watch?v=97SUX0LEV68&feature=youtu.be

 
Läs hela inlägget »
Etiketter: djur
 

Vi har varit på kurs. Vi får lära oss att se ”digitaliseringens möjligheter” och att bli mer ”digitalt mogna.”

Utbildningen kallas digitalakademin och är väldigt inspirerande. Kursledaren Sara Clifton kan sina saker. Hon gav en rad konkreta råd, ett av dem som hon starkt betonade var ”låt inte din vd börja blogga hur gärna hen än vill”.

Så här är jag. Eftersom jag är vd och får bestämma själv, bestämde jag mig genast för att börja blogga.  Förmodligen får jag diagnosen digital omognad och förmodligen blir jag den första som blir utkastad från kursen.

Men hallå vi på Pannkaksladan är ju lite rebeller.  Ser mig gärna som pannkakvärldens Modesty Blaise.
Läs hela inlägget »
Etiketter: kurs

2015

Vi älskar våra djur, de är familjemedlemmar och större delen av vår vakna tid umgås vi med varandra. Men det finns dagar - då man älskar dem något litelite mindre. Idag var en sådan dag.

Var på ett ”turistmöte” i Höganäs, en intressant och givande träff där vi bland annat diskuterade hur vi ska samarbeta för att marknadsföra Kullabygden och Höganäs.

Viktiga frågor. Det drog dock ut lite på tiden och ja, mina fyrbenta prinsar och prinsessor blev lite otåliga där hemma. Krasst så skiter de i hur Kullabygden ska marknadsföras. Och de kan  klockan och de visste att jag var nästan en timme sen.

Hunden hade i protest plockat bort större delen av all juldekoration från julgranen och lagt dem på vardagsrumsmattan i lite olika skick och fason.

Djuren ute i hagarna, visade även de med all tydlighet att jag var sen. Det var bråttom,

in i stallet och värmen. Åsnorna, Birgitta, Mysan och Dior var allra otåligast, de hade så bråttom att matte, det vill säga jag, inte hann med. Jag tappade taget om mina sura damer som glatt galopperade iväg uppför grusvägen. Såg bara deras slängande långa öron försvinna i mörkret.

Hade det handlat om en häst, hade hästen gått in i stallet och ställt sig för att äta i väntan på att jag skulle komma ikapp. Men så är inte åsnornas hjärnor konstruerade. Trion springer förvisso in genom ena dörren i stallet, men ut på andra sidan. Mycket roligare.

Dottern Amanda som är en bättre långdistanslöpare än mig, tog upp jakten. Jag kom flåsande efter och slängde mig upp på min cykel för att bli lite effektivare. Birgitta, Mysan och Dior sprang ut på parkeringen. Det var minsann superkul, speciellt som både lill-matte och stormatte, smått hysteriskt sprang/cyklade efter ropande och svärande.

Plötsligt bestämmer de sig för att springa hem till stallet igen – och gör samma trick. In genom ena dörren och ut på andra sidan och den här gången försvann de ut till lekparken.  Där traskade de runt bland gungbrädor och lekstugor och såg väldigt nöjda ut.

Vi lyckades till slut fånga in dem, men de var inte alls intresserade av att avsluta det här roliga projektet. De vägrade gå, Amanda fick dra och jag skjuta på.

Till slut stod de där i sin box och tuggade förnöjt i sig sitt hö, som om ingenting hade hänt.

Dotter var dock  aningens irriterad. Hon spände ögonen i mig och röt: - Mamma, nu köper du inte en endaste åsna till. Hör du det!

Jag log lite och såg ut som om jag höll med, men lovade inget. De är ju ändå ganska söta där de står och tittar på oss med oskyldiga, bruna, snälla ögon, våra åsneflickor.

Läs hela inlägget »
Vår gård, Pannkaksladan är också vårt hem. Vi bor i den vackra, gamla fyrlängade gården som är ihopbyggd med ladan. Förr hade vi vår traktor i ladan och förvarade också hö och halm där inne. Idag är det en restaurang, men det gamla asfaltsgolvet är kvar, liksom de breda brädorna inklusive draghålen, finns kvar.

 Det häftiga med vår gården är att den har anor sedan 1782.

Gården byggdes där Outletområdet idag ligger. När fadern i huset avled och gården skulle delas upp på barnen, flyttades två av husen hit Mannen som flyttade hit hette Per Olsson. De två husen som han hade med sig vid skiftet är de äldsta som finns här.

Vi skulle ljuga om vi påstod att det inte märks att gården har nått denna aktningsvärda ålder. Visst blir det väldigt kallt i husen när det blåser från nordost och det knarrar rejält när man går över de stundtals ganska sneda golven. Men det är omöjligt att inte älska det här stället. Det är en ynnest att få bo här och det är omöjligt att inte känna historiens vingslag när man går här om dagarna. Jag har mer än en gång funderat över vad de stora, pampiga ekarna som omger vår gård, har sett och vad de skulle berätta om de kunde tala.

I ett av husen finns en stor, vacker gammal bakugn, ovanpå den finns en liten alkov där luffarna en gång sov. Vi har synliga bjälkar i väggar och tak, en fantastisk gammal örtträdgård och gamla, underbara, speciella spegeldörrar. En av dem har ett litet kikhål, så pigorna skulle se när herrskapet ätit färdigt eller behövde påfyllning av något slag. Vi har en kakelugn. Det är relativt mycket av det gamla som finns kvar och vi gör vårt bästa för att bevara det.
 Just nu håller vi på att lägga vasstak på flera av byggnaderna och det blir så otroligt vackert. Det tar tid, det är inte billigt, men det är en fantastisk känsla att se taket växa fram. Vi vet ju att det var halmtak på gården en gång i tiden och det är roligt att kunna återställa det.
Läs hela inlägget »
Now we are talking. Fiber i vårt gamla bygge. Det skulle de veta de som byggde gården 1782...En lite hisnande tanke.

Fiberinstalleringen betyder dock fri wifi för alla våra gäster i sommar. Det känns bra!
Läs hela inlägget »
Det finns dagar, som i alla yrken, som är lite tyngre. Missförstå mig rätt, vi har ett fantastiskt roligt jobb som får träffa så många, glada, positiva människor, som får jobba hemifrån vår älskade gård, som har våra djur omkring oss hela tiden. Jag vet att vi är lyckligt lottade och det finns inte en dag som jag inte går in på restaurangen med glädje. Men, som sagt, som i alla arbeten finns det de där lite mindre bra dagarna när fötterna värker och man är trött, trött.

Det är då jag tar fram vår stora ”gladlåda”. Japp, hör har jag hundratals fina, trevliga, härliga omdömen från våra gäster.  Och det gör så gott i själen att läsa till exempel Anne från Hässleholm som skriver ” allt var helt underbart, helt otroligt att ni hade meny för hundarna” eller Anneli från Hishult som berömmer den fantastiska personalen eller alla som är glada och tackar oss för att vi har både glutenfria och mjölkfria pannkakor.

Det ger ny energi och ny glädje.
Läs hela inlägget »
 

Det blir sällan långtråkigt när man har katt. Igår fick maken bryta sig in i vårt sovrum. Japp, det kan låta lite märkligt, men så var det. På insidan befann sig vår ragdoll-kattunge Katniss, högljutt beklagande sin situation. Instängd. Övergiven. Olycklig. Förmodligen kissnödig och hungrig också. Hade hon haft en mobil hade hon nog ringt kris, katternas rätt i samhället och bett att få en ny husse och matte. Men faktum är att vi var helt oskyldiga. Jo, låt vara att vi av misstag förmodligen stängt dörren och inte sett att Katniss smitit in där.  Katniss har sedan på något märkligt vis lyckats låsa in sig själv. Vi får väl hoppas att det var ett misstag.

Förmodligen har hon hoppat upp mot dörrhandtaget för att komma ut och lyckats komma åt låset. Alternativt att hon gjort det med flit för att få lite fart på oss. Ordentligt inlåst var hon i alla fall. Och jamade gjorde hon.

Så husse fick göra en insats värdig vilken inbrottstjuv som helst. Svärande och muttrande tog han sig in via sovrumsfönstret.  Vi kan väl säga så här, det är tur att Katniss är husses lilla prinsessa.
Läs hela inlägget »

 

 

Mycket naket blir det. Naket, halvsnusikigt och ibland helsnuskigt. Spännande, underhållande, glittrigt och roligt. Idag har vi varit på Cabare´Candy Clubs genrep i Helsingborg.

Man kan kanske undra vad en Pannkakslada gör på en Cabaré?  Förklaringen är enkel. Cabaré Candy Clubs drivande kraft Albin, har också ett annat jobb – som den populära clownen Cito som brukar gästar oss på Pannkaksladan. Vi har liksom adopterat varandra.  Pannkaksladan älskar Albin/Cito och Albin/Cito älskar Pannkaksladan. Våra två kändisgetter Doris och Mika har ju dessutom också medverkat i Cabarén. Man vet aldrig, det kan ju dessutom bli en comeback.

Så självklart kom vi till genrepet och bjöds som vanligt på en fantastisk show.  Så mycket talang på ett och samma ställe. Missa inte.

 

Läs hela inlägget »
Mysan är världens finaste lilla åsna med ett hjärta av guld.  Kanske har ni träffat denna underbara dam när ni har varit här?

Svart med lite gråvita strån runt ögonen, mulen och några grå virvlar i pannan. Lite svankryggig men möter man hennes milda blick tänker man inte på de begynnande ålderstecknen utan ser bara snällheten.

 Jag köpte henne och hennes bästa kompis Birgitta, via en annons på nätet för drygt tre år sedan.

Visste inte att jag behövde åsnor, men när jag hittade annonsen om Birgitta och Mysan fanns det ingen återvändo.

I annonsen kunde man läsa att de var miniåsnor ( det är de inte). Enligt säljaren var Mysan 12 år och Birgitta 8 år. Birgitta var eventuellt dräktig och skulle föla i slutet av juli. I juni monterade vi upp kamerorna i boxen och började vakta Birgitta.  Det blev många sömnlösa nätter. Inget föl kom.  Vi vakade och vakade och blev alltmer hålögda. . I september började vi ge upp hoppet och trodde det bara var luft i magen, men den 21 oktober så föddes hon, vårt lilla underverk. Dior. Liten, lurvig och tuff.  Absolut värd alla vaknätter och all väntan.

Våra fina åsneflickor förgyller verkligen våra dagar på sitt eget vis. Jag kan garantera att ordspråket ”envis som en åsna” inte är påhittat.

 Men så när vår hästtandläkare kom på besök för att undersöka åsnornas tänder, skakade han bara på huvudet när han tittade Mysan i munnen.  – Hon är inte 12 år, snarare 25-30 år! Visst hade jag anat att hon kanske var äldre än 12, men jag hade aldrig trott att hon skulle vara så gammal.

Och jag fick så ont i hjärtat. Vår fina, fina Mysan. Plötsligt blev vår tid tillsammans så mycket kortare. Med lite tur har vi några år till. Hon är ändå pigg och glad och även om tänderna inte är på topp så är hon fin i hullet.

Vi ska ge henne den bästa pensionärstid hon kan tänka sig, för det är hon värd, denna rara, snälla åsnedam.

 

 
Läs hela inlägget »
Etiketter: djur
Japp, jag bloggar fortfarande. Ha! Här har ni en vd som bryter normen, som är lite ”rock´nroll” och skiter i reglerna ( alltså internetreglerna är väl bäst att betona. Jag skulle aldrig gå mot röd gubbe eller så).  Här kommer ett väldigt viktigt inlägg från Pannkaksvärlden.

Personalen anser att detta är jag när jag stressar upp mig i köket..

 Jag måste erkänna att det finns vissa likheter. Den haltar som jag, skriker på obegriplig låtsasryska och ingen bryr sig egentligen, mer än någon som fnissar lite.  

https://www.youtube.com/watch?v=97SUX0LEV68&feature=youtu.be

 
Läs hela inlägget »
Etiketter: djur
 

Vi har varit på kurs. Vi får lära oss att se ”digitaliseringens möjligheter” och att bli mer ”digitalt mogna.”

Utbildningen kallas digitalakademin och är väldigt inspirerande. Kursledaren Sara Clifton kan sina saker. Hon gav en rad konkreta råd, ett av dem som hon starkt betonade var ”låt inte din vd börja blogga hur gärna hen än vill”.

Så här är jag. Eftersom jag är vd och får bestämma själv, bestämde jag mig genast för att börja blogga.  Förmodligen får jag diagnosen digital omognad och förmodligen blir jag den första som blir utkastad från kursen.

Men hallå vi på Pannkaksladan är ju lite rebeller.  Ser mig gärna som pannkakvärldens Modesty Blaise.
Läs hela inlägget »
Etiketter: kurs

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Laila....Lex Laila » Frierier, långväga gäster och pannkakor!:  ”Självklart kommer många från Halmstad..vi släpar med alla vi kan och snackar vit..”

  • Beundrare » Min hjälteman:  ”Finns inte så många som ställer upp som denne man. Håll hårt om honom”

  • Ulrika » Snart öppnar vi!!:  ”HejDenise! Vi har öppet alla veckans dagar och det är faktiskt så enkelt att vi ..”

  • Denise » Snart öppnar vi!!:  ”Hej! Har ni öppet på vardagar under juli månad och i så fall behöver man då boka..”

  • Monica L Tommelstad » Min hjälteman:  ”En sann hjälte :-) eller bara en man som älskar sin fru väldigt mkt <3”

Arkiv

Länkar

Etiketter