Lyckad getterapi

De senaste veckorna har vi lagt mycket tid på get-terapi.
Doris är ju som bekant livrädd för våra nya värmländska lamm Alice och Flisan. I hennes ögon ett par rejäla mördarfår. Får som man definitivt ska hålla sig så långt borta som möjligt ifrån.
Det ställer ju till det något då min plan var att Alice och Flisan skulle gå med de andra fåren i hagen. Samma hage som våra getter Doris, Mika och Mimmi också bor i.
En stor fin hage med gott om plats för alla.
Dock inte mördarfår.
Doris drabbades av panik direkt hon såg dem och jagade upp Mimmi så till den milda grad att de hysteriska rev hela staketet och bräkande sprang till husse en kilometer bort.
Sedan dess har vi haft dem separerade. Varje dag har vi dock gått en promenad, Doris och Mimmi och jag och hälsat på de andra. Vår getterapistund.
Mimmi har mest intresserat iakttagit de läskiga lammen. Trygg tillsammans med mig. Nyfiken. Doris däremot har stått tryckt intill mina ben, med raggen rest och skakande i hela kroppen. Om lammen närmat sig har hon backat och gömt sig bakom mig.
Så har vi hållit på länge nu.
Så idag bestämde jag mig för att nu var det dags. Det fick bära eller brista.
Tog med mig Mimmi och Doris till fårhagen men till deras stora förvåning gick jag in – in till mördarfåren.!!
Mimmi följde efter och jag tror att det mest var överraskningen och ren chock som gjorde att även Doris följde med in.
Jag gick in och satte mig vid getternas klätterställning. Doris hade jag förstås i hasorna. De värmländska mördarlammen Alice och Flisan som är väldigt sociala ville ju umgås och prata med mig. Doris trodde inte det var sant. Först satte hon i knäet på mig och skakade, sedan när lammen kom närmare hoppade hon och gömde sig bakom mig – och där blev hon stående storögt stirrande. Avvaktande och klart skeptisk och kollade misstroget på mig som kliade dem under hakan!!
Det som nog fick henne att tänka om var när bästisen Mika kom fram till lammen och med en huvudviftning fick de farliga bestarna att flytta på sig
Samma Mika som Doris kan klå upp med båda hornen bakbundna om det skulle behövas.
Någonstans där vände det och jag började känna att vår terapi var på väg att lyckas.
Och en dryg timme senare kunde jag lämna hagen med hela gänget tillsammans igen! Härligt!
 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Laila....Lex Laila » Frierier, långväga gäster och pannkakor!:  ”Självklart kommer många från Halmstad..vi släpar med alla vi kan och snackar vit..”

  • Beundrare » Min hjälteman:  ”Finns inte så många som ställer upp som denne man. Håll hårt om honom”

  • Ulrika » Snart öppnar vi!!:  ”HejDenise! Vi har öppet alla veckans dagar och det är faktiskt så enkelt att vi ..”

  • Denise » Snart öppnar vi!!:  ”Hej! Har ni öppet på vardagar under juli månad och i så fall behöver man då boka..”

  • Monica L Tommelstad » Min hjälteman:  ”En sann hjälte :-) eller bara en man som älskar sin fru väldigt mkt <3”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln