Livet med en dalmatiner

Att leva med dalmatiner är att leva ett liv fyllt av energi, smittande livsglädje och massor, massor av kärlek. En dalmatiner är alltid översvallande.  De ger oceaner av kärlek till dig och stjäl ovillkorligen ditt hjärta.
Nu är det inte allt de stjäl.
Här i huset har vi lagt ned det där med kuddar. Eller mer korrekt - i stort sett. Jag gillar verkligen kuddar och har fortfarande lite svårt att låta bli att köpa roliga, vackra, glada kuddar. Här i huset blir de oftast sällan något av ovanstående speciellt länge.
Jag skulle inte säga att mina hundar är ouppfostrade, de bara älskar kuddar lika mycket som jag. Fast de älskar mest det skojiga, roliga luddet på insidan som man kan slita ut i tusentals små molekylbitar och sprida över hela huset. Det är toppenkul.
Mat är också toppenkul. Dalmatiner är smarta hundar och det tog inte lång tid för dem att lista ut vilken låda i köket vi har grönsakerna i. Och det finns inte mycket som överträffar en ärligt stulen paprika. Skulle möjligen vara en ärligt stulen korv. Det slår något lite högre för en korv kräver oftast mer list. Det räcker inte med att öppna en låda utan här krävs en mer långsiktig plan som oftast handlar om att förflytta sig ljudlöst över köksgolvet och snabbt som ögat snappa åt sig en korv på den tallrik, husse precis gjort iordning åt sig. Tricket är att sedan försvinna lika obemärkt som man kommit och inte alls låtsas som om man precis svalt en korv hel.
Vi har i stort sett alltid alla våra dörrar låsta, dalmatiner kan öppna dörrar. Jo, vi har till och med skaffat haspar på våra sovrumsdörrar.
Innan vi gjorde det, hände det ofta att våra kära dalmatinerflickor kom instormande klockan tre på morgonen. Glatt och envist hävdande att det är morgon och dags att gå upp!! Nu! På en gång!
Ja, jo, våra katter öppnar också dörrar så haspar är vardag här i vårt hus.
Det kan ju trots allt vara kul med lite privatliv; att gå på toaletten ensam då och då är något man bara kan drömma om.
Lyckas man ta sig in på toa utan att få sällskap kan jag lova att det utanför dörren genast sätter igång ett intensivt samarbete. Dixie  ( en av katterna ) brukar vara den som står för krafsande det på dörren, Anna (hund) brukar gnälla och pipa och Ziva (hund) lägger in ett och annat rejält skall. Ida  ( katt) brukar hoppa upp och hänga i dörrhandtaget. Stängda dörrar är förbjudet. Speciellt om man är dalmatiner.
Och katt.
Men trots söndertrasade kuddar, nattliga väckningar och matstölder finns det faktiskt inget som går upp mot våra dalmatinerflickor Ziva och Zeven. Så mycket energi, livsglädje och 110 procent prickig kärlek. De är kloka, har massor av humor och är dessutom vackra att se på – och gillar kuddar.
 
 
 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Laila....Lex Laila » Frierier, långväga gäster och pannkakor!:  ”Självklart kommer många från Halmstad..vi släpar med alla vi kan och snackar vit..”

  • Beundrare » Min hjälteman:  ”Finns inte så många som ställer upp som denne man. Håll hårt om honom”

  • Ulrika » Snart öppnar vi!!:  ”HejDenise! Vi har öppet alla veckans dagar och det är faktiskt så enkelt att vi ..”

  • Denise » Snart öppnar vi!!:  ”Hej! Har ni öppet på vardagar under juli månad och i så fall behöver man då boka..”

  • Monica L Tommelstad » Min hjälteman:  ”En sann hjälte :-) eller bara en man som älskar sin fru väldigt mkt <3”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln