Åsnejakt

Vi älskar våra djur, de är familjemedlemmar och större delen av vår vakna tid umgås vi med varandra. Men det finns dagar - då man älskar dem något litelite mindre. Idag var en sådan dag.

Var på ett ”turistmöte” i Höganäs, en intressant och givande träff där vi bland annat diskuterade hur vi ska samarbeta för att marknadsföra Kullabygden och Höganäs.

Viktiga frågor. Det drog dock ut lite på tiden och ja, mina fyrbenta prinsar och prinsessor blev lite otåliga där hemma. Krasst så skiter de i hur Kullabygden ska marknadsföras. Och de kan  klockan och de visste att jag var nästan en timme sen.

Hunden hade i protest plockat bort större delen av all juldekoration från julgranen och lagt dem på vardagsrumsmattan i lite olika skick och fason.

Djuren ute i hagarna, visade även de med all tydlighet att jag var sen. Det var bråttom,

in i stallet och värmen. Åsnorna, Birgitta, Mysan och Dior var allra otåligast, de hade så bråttom att matte, det vill säga jag, inte hann med. Jag tappade taget om mina sura damer som glatt galopperade iväg uppför grusvägen. Såg bara deras slängande långa öron försvinna i mörkret.

Hade det handlat om en häst, hade hästen gått in i stallet och ställt sig för att äta i väntan på att jag skulle komma ikapp. Men så är inte åsnornas hjärnor konstruerade. Trion springer förvisso in genom ena dörren i stallet, men ut på andra sidan. Mycket roligare.

Dottern Amanda som är en bättre långdistanslöpare än mig, tog upp jakten. Jag kom flåsande efter och slängde mig upp på min cykel för att bli lite effektivare. Birgitta, Mysan och Dior sprang ut på parkeringen. Det var minsann superkul, speciellt som både lill-matte och stormatte, smått hysteriskt sprang/cyklade efter ropande och svärande.

Plötsligt bestämmer de sig för att springa hem till stallet igen – och gör samma trick. In genom ena dörren och ut på andra sidan och den här gången försvann de ut till lekparken.  Där traskade de runt bland gungbrädor och lekstugor och såg väldigt nöjda ut.

Vi lyckades till slut fånga in dem, men de var inte alls intresserade av att avsluta det här roliga projektet. De vägrade gå, Amanda fick dra och jag skjuta på.

Till slut stod de där i sin box och tuggade förnöjt i sig sitt hö, som om ingenting hade hänt.

Dotter var dock  aningens irriterad. Hon spände ögonen i mig och röt: - Mamma, nu köper du inte en endaste åsna till. Hör du det!

Jag log lite och såg ut som om jag höll med, men lovade inget. De är ju ändå ganska söta där de står och tittar på oss med oskyldiga, bruna, snälla ögon, våra åsneflickor.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Laila....Lex Laila » Frierier, långväga gäster och pannkakor!:  ”Självklart kommer många från Halmstad..vi släpar med alla vi kan och snackar vit..”

  • Beundrare » Min hjälteman:  ”Finns inte så många som ställer upp som denne man. Håll hårt om honom”

  • Ulrika » Snart öppnar vi!!:  ”HejDenise! Vi har öppet alla veckans dagar och det är faktiskt så enkelt att vi ..”

  • Denise » Snart öppnar vi!!:  ”Hej! Har ni öppet på vardagar under juli månad och i så fall behöver man då boka..”

  • Monica L Tommelstad » Min hjälteman:  ”En sann hjälte :-) eller bara en man som älskar sin fru väldigt mkt <3”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln